Never Seen The Light Of Day.

Ibland blir jag inte klok på mig själv. Jag är antagligen världens mest rastlösa och veliga människa. Som idag, och igår, har jag gått ensam hela dagen och bara väntat på att nån ska komma hem. Sen när klockan äntligen blir sex eller sju eller när nu familjen kommer hem så längtar jag bara till ensamheten och stänger i alla fall in mig på mitt rum. Jag har gått hemma sen i lördags och nu kryper det i kroppen av rastlöshet. Jag vet i alla fall att jag inte är gjord för att bo på ett sånt här ställe, på landet. Jag vill kunna träffa folk och ha saker att göra jämt! Jag är van vid att ha planer för varenda sekund varenda dag vanligtvis. Nu har jag knappt planer alls. Om det är så här min vardag kommer se ut efter sommaren skjuter jag mig själv.

Igår var jag i och för sig med mina rävar på kvällen, det var mysigt. Och dagen före det var jag med Linnéa. =) Så lite saker har jag faktiskt gjort, så klaga ska jag nog inte göra!

Egentligen borde det vara någon slags lag på att inte få vara hemma på lov. På lov ska man resa, festa och träffa folk. Inte sitta hemma ensam. I vilket fall, på torsdag och fredag ska jag börja mitt/mina nya jobb. Det blir nog bra. Nu ska neggo-Amanda åka och hälsa på sin moster! Ciao!