tisdag 9 juni 2009

En för alla, alla för ÖP!

Sitter här, en helt vanlig tisdag. Rösten börjar komma tillbaka och ångesten börjar växa. Tittar tillbaka på de bästa veckorna i mitt liv. Tänker på allt vi minns, (och inte minns för all del). Det är snart en vecka vi sprang ut på trappan, på den röda mattan, och skrek "För vi har tagit studenten, fy fan va vi är bra". Jag ryser av tanken att vi alla gick på led från margretegärde till agneberg och skrek "Inget är värdare än en Margretegärare" eller stå på flaket som körde runt stan när vi skrek "En för alla - alla för ÖP". När vi ropar "Vi är ÖP" och alla svarar "Bäst i Sverige". Jag är lite ledsen åt tanken av att vi kommer aldrig göra om detta. Vi kommer aldrig gå alla trappor upp i maggan för att ha en lektion, vi kommer aldrig mer sitta vid vår MNE - 6012, vi kan inte längre vara säkra på svaret när vi ropar "En för alla". För det är över nu. Alla tre år är över. De tre bästa år i mitt liv är över.

Det är över nu och det är med mycket sorg jag säger det. För jag kommer sakna allt. Jag kommer sakna att ligga och halvsova i sofforna i uppehållsrummet, att sitta i lärolandskapen och inte plugga ett dugg, jag kommer sakna mackorna i Pias café med alldeles för mycket smör. Kanske kommer jag till och med sakna stressen och pressen över alla deadlines. Men det är inte detta jag kommer sakna mest. Jag kommer sakna att inte träffa världens bästa mysgäng varje dag. För jag har vant mig vid er, jag har vant mig vid att ha er nära mig nästan jämt. Men inte heller är det er jag kommer sakna mest, för vill vi kommer vi fortsatta ses. Det jag kommer sakna allra mest är alla er andra, som jag lärt känna och träffat varje dag i tre år, kommer vi aldrig träffas mer nu?
De två sista veckorna i skolan var galna. Jag haft aldrig haft så roligt (eller varit så full) så många dagar i streck. Jag har varit grymt trött och stressad över att allt ska hinnas bli klart. Att rösten inte höll hela veckan spelar ingen roll. Hade jag dött på vägen hade det inte spelat någon roll. För det hade varit värt det i alla fall. Det har varit värt allt! Och om jag hade fått göra om dessa veckor hade jag mer än gärna gjort det och antagligen gjort det precis likadant. För jag har haft så roligt, varenda sekund.
Jag kommer sakna allt, jag kommer sakna er. Glöm aldrig bort; En för alla, alla för ÖP! eller Inget är värdare än en margretegärdare! eller Vi är ÖP bäst i SVERIGE eller Inget är hetare än en samhällsvetare! Tack för att ni gett mig dessa tre år, de bästa i mitt liv. Jag kommer alltid att minnas det! <3

3 kommentarer:

  1. Bara så du vet, du kan ringa mig varje minut av varje timme av varje dygn och skrika "EN FÖR ALLA"! Jag kommer ALLTID att svara "ALLA FÖR ÖP" för... det är ju så det är!

    SvaraRadera
  2. åh, jag blev lite varm i hjärtat av detta inlägg amanda. Även om jag inte är en öp:are..men jag insåg just att jag haft det jäkligt mysigt på nv trots allt..:P

    SvaraRadera
  3. Amen Sister! Vi är fan bäst!

    SvaraRadera