söndag 26 juli 2009

Har du en famn för mig?

Det har varit konstiga dagar. Nu kommer allt över mig. För första gången på flera dagar är jag helt ensam. Huset ekar tomt och nu vill jag ha hem min familj. Nu kommer allt i kapp mig. Hela dagen har jag bara velat hem och lägga mig under täcket. Jag orkade inte ens vara trevlig mot spelarna idag på jobbet. Nej idag är verkligen inte en bra dag.
Jag är ledsen när jag tänker på orden. Dom sårade och har etsat sig fast i mitt hjärta. Det är en väldigt tur att jag gått vidare nu, för hade jag inte gjort det hade det bara gjort ondare. Det gör ont för jag trodde du kände mig bättre. Mitt patetiska jag trodde att du kände mig bättre än många andra. När du inte har en aning kan du bara vara tyst. Du håller mig kvar i något jag lämnat för länge sen.
Ångesten bara växter, men jag njuter, jag fick vad jag ville. Det är en bra början.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar