I Could Say

Igår åkte min familj till Dinard, vilket betyder att jag nu har huset för mig själv nästan tre veckor. Hittills tycker jag bara det är skönt men om ett par dagar vill jag bara att tiden ska gå snabbt så dom kan komma hem igen. De åkte igår kväll vilket betyder att de fortfarande sitter på en båt någonstans mellan göteborg och zeebrugge ända till imorn eftermiddag. Detta i sin led betyder att man inte kan få någon kontakt alls med dem fram till dess. Detta betyder också att jag hittills inte har en aning om hur de har det. Detta tycker jag är det bästa, för nu vet jag inte hur bra dom har det. Nu slipper jag höra allt roligt. För när de väl gått av båten imorn kommer jag, flera gånger dagligen, få sms och telfonsamtal och höra hur de har det. Då kommer jag inte tycka det är skönt att ha huset för mig själv. För när jag får ett sms om att de sitter i vår lilla trädgård och äter ost och dricker vin då vill ju jag bara vara där.

Jag saknar Dinard så mycket. Dinard är det bästa stället jag vet. När jag blir stor ska jag köpa ett liten fint hus nära Jonquiellesgata och spendera hela sommaren där. Jag ska gå och köpa färska croassainter varje morgon efter mitt morgondopp i högvattnet, eller i poolen vid ebb. Jag ska gå på markanden varje tisdag, torsdag och lördag. Varje kväll ska jag gå strandpromenaden och dansa till musiken som spelas, ibland ska jag stanna till vid de röda markiserna och ta ett glas vin. Varje kväll ska jag äta världens godast chokladglass innan jag går hem och somnar lycklig.

Synd bara att det kommer det kommer dröja så länge fram till dess. Men så länge får jag drömma och njuta av ensamheten i ett blått hus på Grind.