fredag 10 juli 2009

Tell her I never could love her

Idag har jag städat ur min lägenhet. Nu är den helt tom, så där tom så det ekar i hela lägenheten. Det kändes faktiskt konstigt. Eller det känns konstigt. Mitt lilla fina råttbo. Jag kommer sakna den. Och jag kommer minnas alla saker vi varit med om i mitt råttbo.

Jag gick ur min lägenhet idag och tittade upp mot Idas fönster. I Idas fönster kunde jag inte längre se den där stora vita lampan som brukade hänga över deras köksfönster. Idag satt kunde jag bara se en ful tantlampa med fula tantgardiner. Då förstod jag, våran tid på Östergatan/ Stora nygatan är förbi. Jag kommer faktiskt aldrig äta Idas köttfärssås i min lägenhet nåt mer. Jag kommer aldrig mer gå ut sent på kvällen på "promenad" ner till Videomix för att köpa massa godis och sen gå hem och somna skönt till OC. All den där tiden är väldigt mycket över.
Jag kommer sakna att sitta vid råddan och äta tacotallrik eller kycklingsallad på cactuz. Eller jordgubbasaften på Lejas. Jag kommer sakna allt så mycket. Jag kommer sakna att gå runt på stan och spontanköpa saker man inte alls behöver, bara för att man inte vill plugga. Hur konstigt det än låter så kommer jag nog mot alla odds sakna Uddevalla.
Och hur det än är, hur hemskt det känns just nu, så är det rätt skönt att lämna i från sig sitt råttbo. Nu går vi vidare. Nu ska vi härifrån och bort från allt för att starta nya fina dagliga rutiner. Och där hoppas jag att det fortfarande inkluderar köttfärssås, godis och massa OC.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar