I was definitely made for these times

Imorgon går jag in på min sista jobbvecka för denna sommaren. Denna veckan kommer jag jobba alla dagar. Jag vill jobba nu, dels för att jag kommit in i mitt jobb först nu och vet hur allt funkar, dels också för att först nu inser jag att jag behöver pengar. Efter denna veckan slutar mina planer. Jag kommer jobba vissa helger framöver vilket är en liten tröst i alla fall, då har jag något att göra.

Hade jag gått i skolan nu hade veckan imorn blivit min sista innan skolan drog i gång igen. Kanske är det därför jag inte har någon ångest alls över att sommaren går mot sitt slut. I samband med att nästa vecka kommer gå mot sitt slut kommer jag gå mot en ny fas i mitt liv. Det är först då jag kommer förstå att det är nu livet börjar. Det är då jag får göra precis vad jag vill.

Jag varken orkar eller vill ha en massa ångest över vad jag ska göra i hösten. För i hösten ska jag ta varje dag som den kommer. Ta det för vad det är. Många kompisar flyttar iväg men jag är kvar hemma på Grind. Det kommer göra mig galen efter en vecka, det vet jag redan nu. Jag ska söka jobb, ta en restresa, läsa alla böcker jag alltid velat läsa, lära mig laga mat, baka bullar och se på alla gamla tv-serier jag inte sett på länge.

(Herregud jag kommer vara uttråkad efter en vecka. I helvete med att inte ha ångest för framtiden. Vad ska jag göra med mitt liv?!)