4

Idag är det fyra i flera bemärkelser. Fyra dagar till vi åker till Indien, fyra månader till sommaren och fyra år sedan min farmor dog. 2 februari borde enligt mig suddas ur kalendern. För utan att jag tänker på det dras jag tillbaka fyra år i tiden. 2 februari 2006 ändrades hela mitt liv.

Jag minns dagen efter min farmor dött. Jag gick till skolan. Jag minns att jag hade gråtit hela bussresan, men samtidigt ville jag inte bara vara hemma. Hela mitt liv hade förändras och jag var väldigt ledsen. Jag minns att jag gick in i kapprummet den dagen och tänkte "Hur kan allt vara som vanligt?". Tanken slog mig att trots att hela mitt liv rasat var det som vilken fredag som helst för resten av klassen.

Jag minns hela den där dagen den andra februari in i varje detalj. Det finns ingen dag jag minns bättre. Jag minns att de serverades pannbiff i skolan och jag minns att jag hade en vit kofta på mig. På lördag åker jag till Indien, jag hade så gärna velat att min farmor hade fått vart med nu å varit stolt över mig. Nu sitter hon som en fin ängel på ett moln å tittar ner på mig istället.