För vi var ÖP, bäst i Sverige

I torsdags var det studenten. Klockan elva plingade jag på Bellas dörr, som förr var min dörr. Vi korkade upp med jordgubbsvin och muffins medan hennes kompisar fortfarande låg däckade i sängen sen kvällen innan. Jag och Bella var kanske mer pepp än vad Johan var. När vi gick förbi Idas gamla trappuppgång kom det två studenter fulla och sjungande ur dörren. Jag var tvungen att ringa Ida direkt för att säga att det var vi för exakt ett år sedan. Vid Johans utsläpp var det ingen som skrek och var gladare än jag och Bella. När vi kollade på alla flak som åkte runt stan kom Öp,s flak och jag ropade "en för alla" och alla svarade "alla för ÖP". Då var allt som förr. Herregud, hur kan det redan gått ett år? Jag saknar ÖP och jag saknar mysgänget. "En gång ÖP, alltid ÖP!"